Stadens historia

I fredags hölls det en intressant föreläsning om städer i kursen Byggnadsteknik. Bland annat om hur städer är uppbyggda och hur de historiskt har sett ut. Jag tänkte därför dela med mig av en kort överblick över olika historiska typer av stadsplanering och även ta med exempel.

Staden före 1600-talet

staden_fore_1600

Medeltida städer var i hög grad funktionsanpassade vilket innebär att allt byggdes med funktionalitet i åtanke. Det fanns inget intresse i att planera för exempelvis rekreationsområden eller parker, utan fokus låg på nytta och nödvändighet. Städerna byggdes intill sjöar och vattendrag för enkel transport av varor och material.

På den här tiden var det inte så högt uppskattat att bo nära vattnet. Där anlades istället arbetsplatser och industribebyggelse medan bostäder uppfördes längre in på land.

SIgtuna_foto_av_Brorsson

Sigtuna norr om Stockholm är Sveriges äldsta befintliga stad (grundades runt år 980) och är således ett bra exempel i sammanhanget. Staden har en karaktäristisk storgata som löper igenom samhället. Den fungerar både som en transportled och en ryggrad som övriga gator får utgå ifrån. Sigtuna präglas av låga byggnader och småskalig bebyggelse med kullerstensgator. Industribebyggelsen vid vattnet har ersatts av en lite mer tidsenlig strandpromenad med tillgång till båtplatser.

Rutnätsstaden 1600-1850

rutnätsstaden

Under den här tiden fokuserade man på att få plats med så mycket människor som möjligt i städerna. Rutnätsmodellen är den mest effektiva planlösningen för just detta ändamål med ett stadsplanemönster baserat på ett rutnät. Rektangulära kvarter med jämnhöga bostadshus ger en stad som är lätt att orientera sig i.

New_York

Svenska exempel på rutnätsstäder är Karlskrona och Sala, internationellt så får väl New York anses vara en välkänd rutnätsstad.

Industristaden 1850-1900

industristaden

Industrier i staden, kort och gott. Man ville locka folk till stadsbebyggelsen som på den här tiden präglades av bolmande industrier. Den kolsvarta röken symboliserade framgång och välstånd. Mycket har hänt sedan dess.

Det finns många städer i Sverige där industrikvarter har vuxit fram i nära anslutning till stadskärnan. Ett exempel är Västerås.

Stadens förorter 1900-1950

stadensfororter

Detta är en av de mest intressanta epokerna enligt mig, med förortskoncept som på många vis präglat hur Sverige ser ut utanför själva stadskärnan. De ledande idealen för förorterna var att människan har vissa behov. Behov av att t.ex. leva i en miljö med ren luft och i ett samhälle med en öppen stadsplanering fyllt med grönområden på sina håll och kanter.

Storgårdskvarter är en typ av stadsplanemönster som användes friskt under 1910- och 20-talet, som en motpol till rutnätsstaden. Storgårdskvarteren präglades av flerbostadshus av jämn höjd, ofta tre våningar, med svängda gaturum och öppna gårdsrum som sammanfogades med andra gårdsrum. Det resulterade i en stor mängd gröna ytor. Dessa storgårdar förkommer även från 1950-talet och senare.

Trädgårdsstaden, min absoluta favorit om vi ska tala förortskoncept. Modellen tog fart på 1920-talet med inspiration från England och Tyskland, villastäder med tidstypiska hus placerade nära gatan. Alla villor har förstås varsin trädgård, ofta i spannet mellan 600 till 800 kvm. Typiskt för villaförorter är att det ofta finns en central mötesplats någonstans där kommunikationer och kommersiella funktioner såsom butiker finns tillgängliga. En slags knutpunkt för hela villaområdet.

Duvbo_Sthlm_1923

Svängda gator med traditionella egnahemshus inbäddade i riklig grönska. Bebyggelsen följer terrängen i största möjliga mån. Stockholm har en hel del exempel på trädgårdsstäder; Mälarhöjden, Enskede, Bromma, Huddinge, Duvbo (bild), Lidingö och många fler.

Funktionalismen präglade en stor del av bebyggelsen under 1930- och 40-talet. Främst talar vi om smalhus placerade parallellt med jämnt avstånd till varandra. Likformighet och anonymitet var idealen som härskade. Under 1950-talet hade man en förkärlek till att placera byggnader i räta vinklar runt ett samfällt gårdsrum. Man tog även hänsyn till gynnsamma väderstreck när man planerade placeringen av bebyggelsen.

Under 1960- och 70-talet så växte de storskaliga förorterna fram. Miljonprogramsbebyggelsen kom till under funktionalistiska ideal. Stora skivhus upp till tio våningar. Dessa finns att skåda på flera håll i Sverige. Ett exempel är Bredäng söder om Stockholm.

Staden förtätas 1970-2000

stadenfortatas

Nu var det dags att fokusera på kvalitet istället för kvantitet, samt att använda all yta på bästa sätt. Postmodernismen var det gällande idealet och utgår ifrån den traditionella staden som förebild. Man önskade större variation av fasaduttryck och volymuppbyggnad för bostadshusen. Man utgick ifrån en tät rutnätsplan med en sluten bebyggelse av kvarter, i kombination med ett symmetriskt planmönster för parkanläggningar. Det var viktigt att skapa tydliga platser i stadsbilden.

Staden idag

Det blir lite lustigt att försöka utröna vilken stilperiod man är inne i idag och vilka ideal man utgår ifrån. Men det finns ändå ett par distinkta ismer att utgå ifrån. Dessa är främst nymodernism och nyurbanism. Ett exempel på den globaliserade nymodernismen finnes i Hammarby sjöstad i Stockholm.

andersadermark_HSjostad

Sjönära strama byggnader med stora glaspartier och en arkitektur som ska sägas stå för sig själv.

En annan spännande inriktning är nyurbanismen, som hämtar inspiration från 1600-talet. Man fokuserar på tillgänglighet, småskalighet, markerade gaturum och de kvaliteter som den historiska staden höll fast vid.

Jakriborg

Det finns såvitt jag vet bara ett exempel på nyurbanism i Sverige, nämligen Jakriborg i Skåne. Ett väldigt intressant bostadsprojekt som tar övertydlig inspiration från gamla ideal.

Comments

Leave a comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Du kanske också gillar

Instagram